Tack!
Tack!
I början av sommaren visste jag ingenting om fixies, men jag hade gått förbi Oddnumber ett par gånger och sett ett gäng snygga hojar som fick mig att fundera. Sedan läste jag om fixies i någon tidning och tänkte "vad idiotiskt" att köra med fast nav.
Nu när sommaren har gått har jag surfat runt, läst, kollat filmer och skaffat en Langster Chicago. Jag hann bara hem med cykeln innan det var dags att vända på bakhjulet och köra på riktigt.
Förr om åren cyklade jag en hel del. Pendlade till universitetet och jobbet, cyklade Vättern och till och med Laholm Runt. På senare tid har det inte blivit så mycket, men tack vare min nya fixie har det blivit roligt igen. Det är nerv, kontroll och fart i cyklandet. Hojen känns som en förlängning av kroppen och att cykla fram och tillbaka till jobbet har blivit dagens höjdpunkter. Jag njuter av att cykla om andra i uppförsbackarna och att känna hur cykeln svarar när man trampar till.
Man kan tycka vad man vill om trender, modeflugor och sånt, men just att det finns en liten kultur kring fixed gear, även här i Sverige, gör det KUL och det finns inget viktigare. Det ska vara roligt att ge sig ut på hojen och fixies är en miljard gånger mer cykling än vad jag upplevt tidigare. Så tack - alla ni som testat, köpt hojar och bidragit till fixiens utbredning med engagemang, trådar, mekkande och allt annat.
(ok, det var litet halleluja över det här, men det kan man stå ut med ibland)
Om ni ser mig på stan så är jag trettiofemåringen med hjälm på en Langster som inte kan skidda än...men det är kul ändå
// Ola
Nu när sommaren har gått har jag surfat runt, läst, kollat filmer och skaffat en Langster Chicago. Jag hann bara hem med cykeln innan det var dags att vända på bakhjulet och köra på riktigt.
Förr om åren cyklade jag en hel del. Pendlade till universitetet och jobbet, cyklade Vättern och till och med Laholm Runt. På senare tid har det inte blivit så mycket, men tack vare min nya fixie har det blivit roligt igen. Det är nerv, kontroll och fart i cyklandet. Hojen känns som en förlängning av kroppen och att cykla fram och tillbaka till jobbet har blivit dagens höjdpunkter. Jag njuter av att cykla om andra i uppförsbackarna och att känna hur cykeln svarar när man trampar till.
Man kan tycka vad man vill om trender, modeflugor och sånt, men just att det finns en liten kultur kring fixed gear, även här i Sverige, gör det KUL och det finns inget viktigare. Det ska vara roligt att ge sig ut på hojen och fixies är en miljard gånger mer cykling än vad jag upplevt tidigare. Så tack - alla ni som testat, köpt hojar och bidragit till fixiens utbredning med engagemang, trådar, mekkande och allt annat.
(ok, det var litet halleluja över det här, men det kan man stå ut med ibland)
Om ni ser mig på stan så är jag trettiofemåringen med hjälm på en Langster som inte kan skidda än...men det är kul ändå
// Ola
- ArvidSvensson
- Posts: 3244
- Joined: 08 Nov 2007 20:20
- Location: Stockholm
- Contact:
Kul att höra!
Jag tänkte också att det verkade knäppt att cykla utan frihjul och broms första gången jag såg en fixie på stan. Nu är jag också frälst.
Cyklingen får ju en helt ny dimension och man går och längtar tills man ska få trampa iväg igen. Lustigt egentligen att den "nya" dimensionen är att trampa och inte kunna växla, som på de allra första cyklarna...
Det finns en viss prylfixering i fixedkulturen, men den är ingenting mot fixeringen i de andra typerna. Där blir det lätt att man helat tiden tror att men ska bli bättre eller ha roligare med nya delar. Med fixed känns det som att man bara blir bättre av att hitta optimal utväxlling och cykla mer och oftare. Det finns liksom inte så mycket att grubbla över.
Den enda som lider är väl min racer som mest får stå och samla damm.
Jag tänkte också att det verkade knäppt att cykla utan frihjul och broms första gången jag såg en fixie på stan. Nu är jag också frälst.
Cyklingen får ju en helt ny dimension och man går och längtar tills man ska få trampa iväg igen. Lustigt egentligen att den "nya" dimensionen är att trampa och inte kunna växla, som på de allra första cyklarna...
Det finns en viss prylfixering i fixedkulturen, men den är ingenting mot fixeringen i de andra typerna. Där blir det lätt att man helat tiden tror att men ska bli bättre eller ha roligare med nya delar. Med fixed känns det som att man bara blir bättre av att hitta optimal utväxlling och cykla mer och oftare. Det finns liksom inte så mycket att grubbla över.
Den enda som lider är väl min racer som mest får stå och samla damm.